Angående det här med hypotyreosen, så vill jag härmed göra ett till inlägg. Jag har tidigare skrivit om hur mycket bättre jag mår nu med behandling med griskörtelhormon istället för levaxin.
Det som har hänt på sista veckan är att jag helt plötsligt har fått en helt ny växel i energin. Jag har tidigare sagt att det är som natt och dag mellan att äta levaxin och att äta grisskörtelhormoner. Jag har ju nämnt att min ork och tålamod är bättre, att jag orkar träna och att jag inte behöver sova etc etc. Men nu sista veckan, har jag haft någon sorts SUPERENERGI. Det har nästan varit lite jobbigt, för jag har haft lite svårt att komma till ro om kvällarna. Jag har hela tiden känt att jag har behövt göra mer och mer saker. Bland annat har jag äntligen sorterat och möblerat om hela källaren (det har varit kaos med möbler och flyttkartonger huller om buller i ett helt år efter att vi flyttat in), jag har kommit igång och börjat spackla i tvättstugan som desperat behöver en uppfräschning. Jag har spenderat flera timmar i trädgården och röjt upp bland sly i vår skogsslänt. Jag har städat ur ugnen, gjort rent köksfläkten, etc etc, jag har verkligen hållit ett högt tempo.
Än så länge är jag ytterst tacksam för den här extra boosten i energin, men någon del i min tanke känner att det kanske är för mycket. I bakhuvudet känner jag av oron över att det ska ge bakslag. För så var det alltid förr i tiden, på levaxintiden. När jag hade några bra dagar då jag orkade göra mycket, så gav det alltid 2-3 efterföljande dagar av att jag var helt slut och orkeslös. Kunde knappt ta mig upp ur sängen och mådde rent ut sagt skit. Kommer det komma ett sådant bakslag nu? Eller ska jag njuta och känna att nu äntligen börjar jag bli frisk på riktigt?? Ska man våga lita på det?
